En liten saga om semlan

Ni har väl inte glömt att det är semlans egen dag idag!

Det var en gång ett litet, litet land långt borta. Det lilla landet var ett vackert land.

Där fanns inga berg. Men överallt bredde böljade gula sädesfält ut sig. Och överallt i det lilla landet malde man mjöl. Underbart, fint mjöl som man bakade fantastiska kakor och bröd av.

Kungen i det lilla landet hade ett stort intresse. Det var just att äta gott bröd och goda kakor. Han älskade också omväxling. Därför fick bagarna i det lilla landet ständigt hitta på nya bröd och kakor. Men en dag tog deras fantasi slut. Det kom inte fram ny kakor och bröd.

- Jag vill ha omväxling, klagade kungen. Ni måste hitta på nytt. Men bagarna kunde inte. Då kom kungen på en idé. Det var så, att han hade en mycket söt dotter. Så söt att friarna stod i kö. Men kungen hade inte lånat bort henne åt någon.

- Jag utlyser en tävling , sa kungen. Den som kan hitta på det godaste bakverket av alla ska få min dotter.

Nu var det så, att en ung soldat i kungens vakt sedan länge älskade prinssessan i smyg. Men han hade ingen chans att få träffa henne.

- Vad ska jag göra? Klagade han för sina vänner. Jag kan bara baka vetebullar, inget annat.

Men du bakar världens godaste vetebullar, svarade vännerna.

- Det räcker inte, sa soldaten. Det måste vara något ännu godare.

- Jag vet, mandelmassa är minst lika gott, sa en av vännerna.

- Nej, vispgrädde är godare , sa en annan.

Och då fick soldaten en idé. En vetebulle som innehöll både mandelmassa och visgrädde måste vara det godaste som fanns. Så han bakade bullar. Han gjorde ett hål inuti dem. Och hålet fyllde han med mandelmassa och vispgrädde.

Kungen blev galen av förtjusning. Han åt så mycket att han nästan blev sjuk. Därför bestämde kungens rådgivare att det nya bakverket bara skulle ätas en gång om året. 

På fettisdagen. Man fick inte riskera kungens hälsa. Prinsessan blev förtjust hon också:

- Du är inte bara duktig på att baka. Du är påhittig också, sa hon till soldaten. Och så gifte dom sig.